Resan genom Mongoliet bjuder både på det ena och andra. Alla bilder är tagna ut ur vårt kupéfönster.

De klassiska “ägghusen” som det myllrar av i Mongoliet.

Kort och gott, fint är det i alla fall. Imorgon kommer vi rulla in i Peking, bet it will be nice too!

Efter ett härligt mår sopp-i-kopp med nudlar mår man som en kung här på järnvägen. Vi ligger både jag och Linda och jäser, tittar ut på bergspassagen vi långsamt tuffar igenom och filosoferar om livet. Vad som komma skall och vad som har varit. Det som har varit är ett antal hundra kilometer skog varvat med en och annan liten stad, dock varken isbjörnar eller pingviner som vi väntat oss av Sibirien.

Snart lämnar vi Ryssland bakom oss för att göra entré i Mongoliet. Där lämnar våra reskamrater, Beth och Brien, oss för att ägna sig åt camping i öknen ett par dagar. See you on New Zealand guys!

Vi däremot fortsätter vår framfart mot Kinas huvudstad. En natt till bara. Övrigt roligt som har hänt idag är att vattensamovaren ett par vagnar längre fram har tuttat fjutt, dock verkar den kompetenta kinesiska personalen fixat biffen. På sina före detta fina kostymers bekostnad… Nu verkar allt lugnt igen.

Har precis vaknat med ett strålande fint väder i ryggen, och med det kom också värmen och bytte av kylan som vi tampats med inatt här i nederslafarna (är lite skeptisk till om vi verkligen fick igen skjutfönstret ordentligt). Vi har nu färdats från Moskva, med slutdestination Beijing, i två dagar och fyra nätter.

Inför trippen blev vi intutade från alla möjliga håll att det var på transibiriska alla ruskiga typer från Ryssland träffades, planlade mord samt bedrev sin prostitutionsverksamhet. Därför var det med stor lättnad vi hälsade på våra rumskarater, Beth och Brien, båda från Nya Zeeland. Så sjukt perfekt! Övriga vagnen består av två svenska backpackertjejer, ett trevligt svenskt par, några britter, ett par belger och lite annat ditt och datt. Bland annat en kinesisk familj där sonen står för underhållningen. Han har idag lärt sig att säga “I have lost a front tooth” och “I am a bad boy” av den trevlige äldre mannen i vagnen precis bredvid vår. Med andra ord kan man sova lugnt om nätterna och lämna kupén obesvärat, t ex på de olika stationerna för att inhandla något av följande:

1. Kokt dill
2. Hemlagda ryska delikatesser serverade på filt
3. Kokt ägg i hink
4. Nudlar
5. Skumma vätskor, med och utan alkohol (populära)
6. Samt vatten

Som tur var har vi vår Nalle Puh-väska fullproppad med bland annat Riesen, knäckebröd, rysk kaviar och russin.

Annars känner jag mig aningens skitig mest överallt och dusch kommer det inte bli än på 3-4 dagar. Kur mot en ömmande hals får bli en kopp, ursäkta mig, burk, 97 gradigt te. Vi glömde nämligen ta med oss både termos att hämta det nästintill kokande vattnet i samovaren med och dessutom förlades också muggarna någonstans i packningsprocessen. Numera ”äter” vi således kost som nudlar, varmakoppen, te och rymdbantarpulversoppor i burk. Sporken, vårt toppenfina multiverktyg med sked/kniv/gaffel kombinerat, är en riktig höjdare att ha med sig här ombord, med den är vi starka! Allt som sporken inte löser (nagelfilning, brödsågning samt noppning av ögonbryn) fixar armékniven.

Vasilijkatedralen

Helsingfors har vi nu lämnat bakom oss, en mysig svenskinspirerad stad som absolut föredras före Stockholm, då Helsingfors verkligen hade “storstadsmyskänslan” men saknade stressen och snobbfaktorn som Stockholm stoltserar med.

Nog om uppstickaren i Finland. Timmarna tickar för tillfället för mig och Stefan på en italiensk lunchrestaurang belägen strax intill Kreml och Röda torget i självaste Moskva. Lite halvtrötta efter tågfärden inatt (trots att vi hade tur att få bo med trevliga finländare och därför kunde sova relativt lugnt och skönt). Ytterligare en parentes - (på tåget spelades rysk schlagermusik, eller något i stil med det, mellan 07.00 - 21.00. Det var… roligt.

Vi fick ett trevligt mottagande i Moskva samt lite guidning av resebolaget Kinaresor (vi tänkte aldrig på att nämna att vi reste med BAS International). När Evgenij väl släppt oss fria blev det Metron/ tunnelbanan in till den station som ska föreställa något typ av centrum i Moskva. Hur som helst platsen där Röda torget är beläget. Lite småklurigt då man inte förstår ett jota, där de bland annat bytt ut betydelsen på minst hälften av alfabetets bokstäver, till exempel är alla S C och alla H är N. Till råga på allt har de också fifflat in lite egna krumelurer här och var, trevligt.

Som de (o)kulturella turister vi är hade vi givetvis läst in oss på de diverse sevärdheter Moskva har att erbjuda… Så utan namn och karta gav vi oss ut på vinst och förlust med kameran i högsta hugg, bland byggnader, katedraler och statyer. Värre än att vi kan köpa oss en karta är vi dock inte. Så nu har vi prickat in Kreml, Röda torget, Lenins Mausoleum och Vasilijkatedralen, och inser att det faktiskt är dessa platser vi har fotat!

GUM (Glavnyj universalnyj magazin), Världens största varuhus med över 100 miljoner kunder årligen

Statliga Historiska Muséet

Leninmaosoléet

Vi har åtta timmar kvar till avgång, men fokuserar vidare på turism. En spontan bedömning av Moskva följer nedan:

Hittills har Moskva överraskat rejält. Det är mycket finare än vi trodde, mycket säkrare och mycker mer mångkulturellt. Förvånande att det fortfarande är så otroligt strikta (och krångliga) regler dock, gällande visum in i landet. Det myllrar av turister som rastar sina dyra kameror och fotar allt och alla. Innan vi anlänt till Moskva hade vi inga som helst planer på att ens lämna Leningradsky stationen, trots att vi visste att vi hade 12 timmar att fördriva på rysk mark. Men när vår guide Evgenij väl kom och mötte upp oss så skulle han prompt skicka oss ensamma i tunnelbana mot stadens sevärdheter. En riktig höjdare. Vi har gjort mer eller mindre alla sevärdheter i Moskva på några timmar och det är riktigt coolt här. Särskilt festligt är det att titta på kineser som hysteriskt jagar stackars duvor med efterföljande gapskratt - har de inte duvor i Kina? Det återstår att se.

Vi befinner oss nu i Finlands huvudstad. I hamnen är det lugnt, vi sitter bara och softar för tillfället. Bakom oss har vi runt 15 timmars färja, lite taxfree, vräkbuffé och 92 kronors frukost (som för övrigt var värd vartenda öre). Under buffén språkade vi med fyra (än oss) äldre damer från lite olika delar av Sverige och troligtvis lyckades vi konvertera en av dem till farare av transibiriska järnvägen! Vi lovar rapportera hur det är, så din mans dröm kan bli er gemensamma!

Nedan syns en bild på vår vy just nu. En liten mås.

Om cirka fyra timmar och 27 minuter åker vi från HELSINKI till MOSKVA. Därefter tar transibiriska järnvägen fart mot Peking, och såvida de inte utrustat vagnarna med trådlöst nätverk lär vi inte höras av i bloggen förrän dess vi ankommit till Kina.

Efter två dagars retreat hemma hos bekant Annelie i Stockholm, vinkade vi adjö av Sverige. Från och med denna stund färdas vi enfald österut, åter på svensk mark om 178 dagar (då västerifrån!).

För en sisodär tre timmar sedan bar det av, efter ett mer eller mindre tårfyllt avsked på perrongen i Alvesta. En salig kompott av familj och vänner var på plats för att skicka med lyckoönskningar och hälsningar när det ännu fanns lite tid. Till och med några AePl-grabbar (Oscar och Vidar) kom för att nypa en sista kram, eloge till er!

Nu är vi på tåget. Linda sover med ena mp3 luren i. Svenskarna runtikring oss sitter tysta i sina respektive bubblor, allt är tyst. Allt sånär som på iPoden:

”Hur tar man sig fram utan den stora vägen? Skyll er själva ingen vet, det är en väl bevarad hemlighet… Vägen har bara en början ingen slut…

Frammåt, ja bara frammåt min vän!
(Winnerbäck – Lång väg hem)

Stor kram till alla där hemma och till alla som tog sig till Alvesta idag. Mamma och Pappa, syrran. Stor kram!

Fram till och med den 24 augusti då vi beger oss mot okända kontinenter jobbar vi heltid med att drömma oss bort.

Välkommen åter den 24 augusti!